Färdig

Två dagar och 15 halsband senare så är jag till slut klar för denna helg. Har kokat mig en kopp the och "saggat" in mig i soffan. Nu är det långfilm som gäller, önskar man hade en smaskig romcom på lager men icke får nöja mig med Wallander ikväll.

Ifredags hade vi en märklig kväll ute.
Vi skulle ju som tidigare sagt gå och se Culture Beat spela på Ambassadeur. Det började med att vi skulle få i oss någon middag, helst en budgetvariant och på ett ställe som vi aldrig varit på innan. Detta gjorde att vi hamnade på 1900. Efter en titt på menyn som satt i fönstret kunde vi konstatera att den dyraste huvudrätten kostade 200 kr vilket vi tyckte var ett mycket bra pris för en sådan bra restaruang. Vi fick bord och när vi skulle beställa så visade det sig att en huvudrätt på menyn inte alls var en huvudrätt utan en så kallad mellanrätt och man rekommenderades att ta minst två om man ville bli mätt. Så vår budgetmiddag blev helt plötsligt en rätt dyr historia. Det blir väl Pasta Bangladesh för hela slanten resten av denna månad.
Hur som helst, när klockan närmade sig 22 så började vi att dra oss mot Ambassadeur. Väl framme där visade det sig att de inte öppnat och den otrevlige vakten hade ingen som helst lust att tala om för oss när de skulle öppna heller. Dörrvakter kan verkligen få en att tappa all lust att gå in på ett ställe. Efter detta otrevliga bemötande så blev vi lite lost och visste inte riktigt vilken fot vi skulle stå på. Vi beslöt oss för att gå till Nordic Light och ta beslut om kvällens fortsatta planer över en öl. Dessutom ligger ju stället bra till för oss alla tre om vi fick för oss att kasta in handduken och dra hem. Väl där blev vi lite apatiska och ingen kunde väl egentligen ta något beslut. Tror nog att vi alla egentligen ville åka hem, men ingen ville vara den som sa detta rakt ut.
Till sist så tog vi oss i alla fall i kragen och gick tillbaka till Ambassadeur. Vill faktiskt ta åt mig lite av äran att vi tog detta beslut. För inte hade vi väl käkat denna "dyra" middag och druckit all bärs bara för att inte få höra Culture Beat!
Ambassadeur - herre gud vilket ställe! Som jag beskrev det för mina föräldrar igår. Jag skulle nog inte ens gå dit igen om jag så var "knarkpåverkad".
Nå väl, efter ca 1½ timme tok Eurodisco-musik med urusel insats från min sida på dansgolvet, Susann och Peter kämpade på riktigt tappert, beslöt vi oss för att ändå ge upp. Klockan började närma sig 00.30 och vi ville alla hem. När vi hämtat våra jackor och precis var på väg att gå så kommer de äntligen upp på scenen och kör den gamla dängan "Mr Vain". Lyckan var totalt! Nu hade vi äntligt fått se det vi "kämpat" så hårt för hela kvällen så vi kunde med gott samvete bege oss hem.